Julstämningen höll i sig ända hem - så nu har jag faktiskt tagit fram vår plastgran och hunnit pynta den! Jag minns förra året när vi hade fått alla tråkiga besked om Wilma. Jag sa till min kära att vi måste köpa en gran för jag ville ha något annat att tänka på. Ja, något annat att pyssla med, som höll alla tankar och frågetecken borta från mig en stund. Jag tror vi köpte den redan vid första advent eller så och jag satte igång direkt trots att det var så tidigt (jag är van vid att klä granen hemma hos mamma och pappa dagen innan julafton). Det fick oss ändå att känna en någorlunda normalitet mitt i all det absurda.
Sakta men säkert börjar årsdagen att närma sig. Jag vill inte ens tänka på det. Det gör för ont. Skit också.
Apropå barn så föddes en väninnas dotter i går på självaste nobeldagen. Efterlängtad, bedårande och alldeles perfekt.



Inga kommentarer:
Skicka en kommentar