Hjärtslag!

Vi var till läkaren i dag och fick träffa en mycket bättre än den vi hade förra gången! Hon frågade oss om vi ville lyssna om det gick att höra några hjärtljud från bebisen vilket vi så klart ville (jag satt ju redan och lipade). Vilken LYCKA när hon hittade ljudet från det bultande hjärtat efter några minuter! 156 slag/minut! Vårt kära barn!

Prinsessa!

Ja, det vet ni redan - att en liten prinsessa har kommit till världen tidigt i morse! Grattis till kronprinsessparet till världens finaste gåva och välkommen till världen du lilla knyte. 

Vi hoppas på att få följa i samma spår i september om allt går vägen. För visst är vår lilla pruttis också en prins/prinsessa!

200 dagar kvar!

Det är ju nästan ingenting. Ehh... Nä jisses det är verkligen en evighet kvar.
I dag ska vi ut och gå, men först måste vi nog få i oss något att äta. Funderar på om en fiskgryta hos en italiensk restaurang ska bli vår lunch.

Orättvisa

Har ni hört den förut - livet är så fruktansvärt orättvist.

En tjej som, precis som vi, tidigare har gått igenom ett avbrytande i v 22, har fått besked om att skallbenet på deras nya bebis i magen inte växt som det ska och att de därför måste avbryta även den här graviditeten, nu i v 13. Det är så fruktansvärt orättvist och jag känner verkligen med dem. Jag vet precis hur det känns som att all kraft bara rinner ur en vid ett sånt besked. Hur frågorna hopar sig, hur tårarna bara rinner. Man vill bara vakna och inse att det bara var en mardröm. Det som för många stannar just vid att bara vara en mardröm har nu blivit deras verklighet.

Det gör så ont i mig, alla vi som drabbas av missfall, utomkveds, avbrytanden, förlorade barn, eller de som aldrig blir gravida som inte vill annat. Att vi ska behöva kämpa så. Kärlek till er!

Alla hjärtans dag, vecka 10+2

Och jag bär med mig två just nu.  Bättre alla hjärtans dag finns inte, att få vara gravid igen med en pruttis som förhoppningsvis växer som den ska.

I dag är vi i v 10+2 enligt ul. Sakta men säkert går tiden. Jag har varit fruktansvärt trött senaste tiden, jag vill bara sova. Den där läkaren vi träffade förra veckan på mvc var inte alls på samma våglängd som oss. Hon pratade med oss som om vi var vilket gravidpar som helst. Ultraljud i v 19 och 32 räcker väl. Ursäkta, men har du LÄST min journal? Hon sa att det ger inget att ha ul i v 16, man ser inga missbildningar då bla bla bla. Nej det må hända men vi är där för att få stöd och hjälp, och om vi vill ha ul i v 16 så vad är problemet? Man kanske ser om fostervattnet minskat? Att pruttis inte växer som den ska, mer än att bara leta efter missbildningar? Hon nämnde inte ens spec-mvc, medan bm hade sagt till oss att det snarare handlade om vilken spec-mvc vi skulle hamna på.

Sen släppte hon helt detta som VI faktiskt var där för att få stöd med och började prata om min övervikt och att det var inte alls tillräckligt att jag skulle gå långpromenader och träna gravidyoga/pilates - nä, jag skulle BRÄNNA KALORIER. Jag skulle träna massor! Hon fnös åt att bm rekommenderat promenader och gravidyoga/pilates. Vad är den här läkarens problem? Det kändes som att hon hade en förutfattad mening över att jag skulle vara en soffpotatis, när jag i själva verket tränade jättebra under hela hösten och gick ner i vikt och midjemått och därför även anmälde mig till Kortvasan för att jag verkligen såg fram emot att få träna och nå mål! Men att jag tar det lugnare nu som vilken gravid som helst gör kan väl knappast vara ett BROTT?! Jag tränar gärna under graviditeten om den fortsätter vara så här fri utan kräkningar! Men varför ska jag gå i nåt militärläger? Det är inte därför jag blir gravid. Nej hon gav oss inget stöd överhuvudtaget, varken i ul-frågan eller i viktfrågan. Det var ingen peppning alls, hon sa ju inte att promenader är jättebra men så är det oavsett om hon fnyser åt det eller inte!

Så chefs-bm ringde mig ett par dagar senare efter att jag skickat ett mail till min bm och bad så hemskt mycket om ursäkt för den här läkaren. Det var självklart att vi skulle ha ett ul i v 16 och hon förstår att mötet inte alls blev som vi tänkt oss. Vi ska få träffa en ny läkare nästa vecka. Hoppas att den har en större känsla för sitt jobb.

TRÖTT

Så jag orkar inte skriva så ofta. Vill bara sova när jag kommer hem från jobbet!
Vi var till en mvc-läkare igår och det mötet gick inget bra. Kan skriva om det i helgen.

Inskrivning hos barnmorskan

I dag var vi hos barnmorskan! Ett delmål avklarat. Och hon var glad över att få träffa oss igen. :-) Blodtrycket var bra, 135/80, hb 140. Nästa vecka hade vi fått tid hos läkaren för att diskutera om vi ska till spec-MVC. Ett som är säkert är att vi kommer att få många uppföljningar med pruttis.

I måndags kände jag av ischias i rumpan och baksidan av låren när jag vaknade. Har suttit i hela veckan men nu har det blivit bättre och känns bara i högra sidan. Det kändes som en rejäl träningsvärk i början och det var inte skönt!

Nu ska jag äta blodpudding och bacon!