Eftersom vi inte är hemma fick vi besöka en vanlig minneslund och tända ljus där i stället till lillan. Vi berättade att om allt går vägen får hon ett efterlängtat lillasyskon i september nästa år.
I min blogg skriver jag om mina drömmar och min verklighet. Om allt det stora som händer, och om alla stora drömmar som en gång ska bli sanna. Om de små drömmarna och vardagsögonblicken. Och så allt där mittemellan.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)





Ja, då blir Wilma en stolt storasyster! En utmärkt månad som brukar kunna generera skrattgropar.;) Jag har en.
SvaraRaderaWilma vakar nog över sitt lillasyskon och ser nu till att det går alldeles bra!
<3 <3 <3