Hjärtslag!

Vi var till läkaren i dag och fick träffa en mycket bättre än den vi hade förra gången! Hon frågade oss om vi ville lyssna om det gick att höra några hjärtljud från bebisen vilket vi så klart ville (jag satt ju redan och lipade). Vilken LYCKA när hon hittade ljudet från det bultande hjärtat efter några minuter! 156 slag/minut! Vårt kära barn!

Prinsessa!

Ja, det vet ni redan - att en liten prinsessa har kommit till världen tidigt i morse! Grattis till kronprinsessparet till världens finaste gåva och välkommen till världen du lilla knyte. 

Vi hoppas på att få följa i samma spår i september om allt går vägen. För visst är vår lilla pruttis också en prins/prinsessa!

200 dagar kvar!

Det är ju nästan ingenting. Ehh... Nä jisses det är verkligen en evighet kvar.
I dag ska vi ut och gå, men först måste vi nog få i oss något att äta. Funderar på om en fiskgryta hos en italiensk restaurang ska bli vår lunch.

Orättvisa

Har ni hört den förut - livet är så fruktansvärt orättvist.

En tjej som, precis som vi, tidigare har gått igenom ett avbrytande i v 22, har fått besked om att skallbenet på deras nya bebis i magen inte växt som det ska och att de därför måste avbryta även den här graviditeten, nu i v 13. Det är så fruktansvärt orättvist och jag känner verkligen med dem. Jag vet precis hur det känns som att all kraft bara rinner ur en vid ett sånt besked. Hur frågorna hopar sig, hur tårarna bara rinner. Man vill bara vakna och inse att det bara var en mardröm. Det som för många stannar just vid att bara vara en mardröm har nu blivit deras verklighet.

Det gör så ont i mig, alla vi som drabbas av missfall, utomkveds, avbrytanden, förlorade barn, eller de som aldrig blir gravida som inte vill annat. Att vi ska behöva kämpa så. Kärlek till er!

Alla hjärtans dag, vecka 10+2

Och jag bär med mig två just nu.  Bättre alla hjärtans dag finns inte, att få vara gravid igen med en pruttis som förhoppningsvis växer som den ska.

I dag är vi i v 10+2 enligt ul. Sakta men säkert går tiden. Jag har varit fruktansvärt trött senaste tiden, jag vill bara sova. Den där läkaren vi träffade förra veckan på mvc var inte alls på samma våglängd som oss. Hon pratade med oss som om vi var vilket gravidpar som helst. Ultraljud i v 19 och 32 räcker väl. Ursäkta, men har du LÄST min journal? Hon sa att det ger inget att ha ul i v 16, man ser inga missbildningar då bla bla bla. Nej det må hända men vi är där för att få stöd och hjälp, och om vi vill ha ul i v 16 så vad är problemet? Man kanske ser om fostervattnet minskat? Att pruttis inte växer som den ska, mer än att bara leta efter missbildningar? Hon nämnde inte ens spec-mvc, medan bm hade sagt till oss att det snarare handlade om vilken spec-mvc vi skulle hamna på.

Sen släppte hon helt detta som VI faktiskt var där för att få stöd med och började prata om min övervikt och att det var inte alls tillräckligt att jag skulle gå långpromenader och träna gravidyoga/pilates - nä, jag skulle BRÄNNA KALORIER. Jag skulle träna massor! Hon fnös åt att bm rekommenderat promenader och gravidyoga/pilates. Vad är den här läkarens problem? Det kändes som att hon hade en förutfattad mening över att jag skulle vara en soffpotatis, när jag i själva verket tränade jättebra under hela hösten och gick ner i vikt och midjemått och därför även anmälde mig till Kortvasan för att jag verkligen såg fram emot att få träna och nå mål! Men att jag tar det lugnare nu som vilken gravid som helst gör kan väl knappast vara ett BROTT?! Jag tränar gärna under graviditeten om den fortsätter vara så här fri utan kräkningar! Men varför ska jag gå i nåt militärläger? Det är inte därför jag blir gravid. Nej hon gav oss inget stöd överhuvudtaget, varken i ul-frågan eller i viktfrågan. Det var ingen peppning alls, hon sa ju inte att promenader är jättebra men så är det oavsett om hon fnyser åt det eller inte!

Så chefs-bm ringde mig ett par dagar senare efter att jag skickat ett mail till min bm och bad så hemskt mycket om ursäkt för den här läkaren. Det var självklart att vi skulle ha ett ul i v 16 och hon förstår att mötet inte alls blev som vi tänkt oss. Vi ska få träffa en ny läkare nästa vecka. Hoppas att den har en större känsla för sitt jobb.

TRÖTT

Så jag orkar inte skriva så ofta. Vill bara sova när jag kommer hem från jobbet!
Vi var till en mvc-läkare igår och det mötet gick inget bra. Kan skriva om det i helgen.

Inskrivning hos barnmorskan

I dag var vi hos barnmorskan! Ett delmål avklarat. Och hon var glad över att få träffa oss igen. :-) Blodtrycket var bra, 135/80, hb 140. Nästa vecka hade vi fått tid hos läkaren för att diskutera om vi ska till spec-MVC. Ett som är säkert är att vi kommer att få många uppföljningar med pruttis.

I måndags kände jag av ischias i rumpan och baksidan av låren när jag vaknade. Har suttit i hela veckan men nu har det blivit bättre och känns bara i högra sidan. Det kändes som en rejäl träningsvärk i början och det var inte skönt!

Nu ska jag äta blodpudding och bacon!

Tredje månaden!

Vecka 8+0 enl ÄL (7+5 enl vul)! Kom igen nu lilla pruttis, häng kvar och kämpa för vi längtar efter dig!

Hade tänkt gå till jobbet idag men när jag vaknade så kände jag min sambos andedräkt och tyckte den luktade förfärligt så jag blev illamående och fick ligga kvar i sängen. :-) Slutade med att jag somnade om helt och hållet och jag kände att jag får lika gärna ta och vila upp mig och inte stressa tillbaka till jobbet.

Krämpor

Ont i nacken, ont i axlarna, ont i revbenen... Jag fick världens träningsvärk av alla hulkningar häromdan. Det var värst i går men jag har fortfarande väldigt ont i nacken. Sover väldigt oroligt om nätterna och är helt mör när jag vaknar. Ska försöka gå till jobbet i morgon men jag tror det kommer funka dåligt. Kan inte äta så mycket till frukost, inte heller till lunch. Och om jag inte kan småäta konstant kommer jag börja spy.

Blä för illamående!

I förrgår kväll blev det riktigt dåligt. Spydde ett tiotal gånger mellan 20.30 och 03. Tog till slut en Primperan (medicin mot illamående) och då kunde jag äntligen somna. Vaknade i går morse och spydde det första jag gjorde och tänkte hela tiden "är det så här det ska vara nu...". Blev hemma och försökte känna efter vad kroppen ville. Spydde en gång till, direkt efter frukost. Passade på att ta mina mediciner efter det och hoppades på att jag skulle få behålla dem. Kände mig lite bättre så jag gick ut och tog en promenad i det uppfriskande vintervädret och mådde då bra även fast jag var trött. Blev sugen på ostfralla under tiden så jag gick till affären och köpte några frallor som jag åt sen som både lunch och middag. Lika bra att passa på att äta något som man vet att man är sugen på. :-) Har lite svårt att äta varm mat nu.

Alla de här häftiga kräkningarna gjorde att en massa små blodkärl sprack i ansiktet och en massa röda prickar uppkom. Det minns jag även från graviditeten från Wilma att det blev så. Däremot så blev jag den här gången väldigt röd/lätt brun i HELA ansiktet och det måste bero på Trombylen - den blodförtunnande medicinen. Det ser ut som om jag har varit utomlands en vecka och haft det bra så länge man tittar på ansiktet - ser man min kropp samtidigt så ser man att nåt är fel. Jag kan inte gå till jobbet så. Jag ser ut som ett skämt.

Jag drömde en mardröm nu på morgonkanten. Jag och älsklingen var hemma hos mina föräldrar över jul- och nyår och på julafton skulle vi behöva avbryta graviditeten. :-( Jag vaknade på morgonen och kom på att vi inte hade informerat sjukhuset vid mamma och pappa att vi skulle behöva göra det där och inte i Stockholm. Så på morgonen börjar vi ringa till sjukhuset för att höra om de hade nån plats för oss för att det var sagt att vi skulle avbryta då. Äntligen vaknade jag efter det... Väldigt verklig dröm med tanke på att vi gått igenom det en gång så det var svårt för mig att förstå att det verkligen var en dröm när jag började vakna till. Jag minns att jag tänkte "vad gick fel den här gången då?!". Jag gick upp och gav min älskling en varm kram och berättade om min hemska mardröm.

Den här gången ska vi inte behöva ta ett sådant ställningstagande. Det ska gå bra den här gången.

Gravidförsäkringar

Nu har jag varit in på Konsumenternas vägledning över gravidförsäkringar och skrivit ut jämförelsetabeller över betalvarianterna. Orkar inte läsa igenom det just nu bara så det får bli nästa gång jag får lite energi över (nästa helg?). :-) Tycker det är synd att TryggHansas försäkring inte gäller förrän v 26 för vi har TryggHansa i allt annat. Men vi får se hur vi gör.

Frisk igen!

En dag senare så är sambon frisk igen. Det skulle aldrig hända mig! Jag blir alltid sänkt i minst ett par dagar. Med tanke på min dröm i natt så kan man tro att det var jag som var febrig. Minns inte om det framgick vad han hade gjort men min älskling skulle i alla fall åka i fängelse!! Så vi var där tillsammans och spanade in den stora cellen som han skulle få dela med andra (som för övrigt alla hade väldigt konstiga glasögon på sig). Jag var jätteledsen över att jag inte skulle få se honom på en hel månad. Det var skönt att vakna kan jag säga även fast tankarna inte riktigt hann med och jag började tänka "men hallå, det finns väl ändå besökstider nån gång per vecka åtminstone!"... Hahaha. Måste vara tydlig med att säga att min älskling är världens goaste man och han är inte i närheten av att nånsin försätta sig i en sån absurd situation! :-)

Morgonen blev bättre när jag kunde konstatera att drömmen var en dröm och under natten hade det snöat en massa! Härligt, äntligen lite vinter! Vi kommer nog ge oss ut en stund sen iaf och få lite vinterintryck innan den har försvunnit igen.

Älsklingen sjuk

Det händer inte så mycket här. Det stack och hade sig vid tarmarna idag. Har känt av mycket växtvärk också. Men jag har faktiskt inte mått illa alls idag, vilken lycka! Däremot har min kärlek fått influensan som det verkar. Han är mest trött och febrig men vi får väl se hur det utvecklas i morgon. Jag tog iaf en promenad ner till affären ikväll och köpte en massa isglass till oss. Det känns som risken är stor att jag själv kommer åka på det här nu. Hoppas hoppas att jag som gravid har superpower och inte alls nedsatt immunförsvar.. ehhe.... Nä ok, det är kört...

Det lilla men starka hjärtat

Den syntes i dag, den lilla räkan som gömmer sig i min livmoder. Men läkaren fick leta efter en bra vinkel först och jag hann känna mig uppgiven innan något ytterligare plötsligt dök upp på skärmen. Där låg den med gulesäcken och visade sitt lilla hjärta för oss! Jag kunde inte tro att det var sant för precis innan hade katastroftankarna redan besökt mig och jag såg hur jag skulle bli tvungen att invänta ett missfall.

Men i dag får vi vara lyckliga! Jag firade det hela med att spy när jag kom hem efter jobbet. :-)

Har ingen bild tyvärr, vet att läkaren sa något om det förra gången så jag utgick från att den inte funkade nu heller.

Sover sämre?

Det verkar som om jag sover sämre nu. Kärleken kom och lade sig ganska mycket senare än mig igår och lade då märke till att jag vred och vände på mig cirka var femte minut (inget jag kommer ihåg) under den timmen han fortfarande inte kunde somna. När jag vaknade i morse kände jag mig lite stel i axelpartiet och det har hängt med mig hela dan. Det är väl kanske bara att vänja sig vid krämporna nu?!

Ringde till sjukhuset i dag och fick veta att vi har tid för VUL på onsdag kl 13. Tack för kallelsen liksom. De hade visst glömt bort att skicka den... Haha tack för den, höll på att bli orolig över att inte ens få nån tid den här veckan. :-)