Alla hjärtans dag, vecka 10+2

Och jag bär med mig två just nu.  Bättre alla hjärtans dag finns inte, att få vara gravid igen med en pruttis som förhoppningsvis växer som den ska.

I dag är vi i v 10+2 enligt ul. Sakta men säkert går tiden. Jag har varit fruktansvärt trött senaste tiden, jag vill bara sova. Den där läkaren vi träffade förra veckan på mvc var inte alls på samma våglängd som oss. Hon pratade med oss som om vi var vilket gravidpar som helst. Ultraljud i v 19 och 32 räcker väl. Ursäkta, men har du LÄST min journal? Hon sa att det ger inget att ha ul i v 16, man ser inga missbildningar då bla bla bla. Nej det må hända men vi är där för att få stöd och hjälp, och om vi vill ha ul i v 16 så vad är problemet? Man kanske ser om fostervattnet minskat? Att pruttis inte växer som den ska, mer än att bara leta efter missbildningar? Hon nämnde inte ens spec-mvc, medan bm hade sagt till oss att det snarare handlade om vilken spec-mvc vi skulle hamna på.

Sen släppte hon helt detta som VI faktiskt var där för att få stöd med och började prata om min övervikt och att det var inte alls tillräckligt att jag skulle gå långpromenader och träna gravidyoga/pilates - nä, jag skulle BRÄNNA KALORIER. Jag skulle träna massor! Hon fnös åt att bm rekommenderat promenader och gravidyoga/pilates. Vad är den här läkarens problem? Det kändes som att hon hade en förutfattad mening över att jag skulle vara en soffpotatis, när jag i själva verket tränade jättebra under hela hösten och gick ner i vikt och midjemått och därför även anmälde mig till Kortvasan för att jag verkligen såg fram emot att få träna och nå mål! Men att jag tar det lugnare nu som vilken gravid som helst gör kan väl knappast vara ett BROTT?! Jag tränar gärna under graviditeten om den fortsätter vara så här fri utan kräkningar! Men varför ska jag gå i nåt militärläger? Det är inte därför jag blir gravid. Nej hon gav oss inget stöd överhuvudtaget, varken i ul-frågan eller i viktfrågan. Det var ingen peppning alls, hon sa ju inte att promenader är jättebra men så är det oavsett om hon fnyser åt det eller inte!

Så chefs-bm ringde mig ett par dagar senare efter att jag skickat ett mail till min bm och bad så hemskt mycket om ursäkt för den här läkaren. Det var självklart att vi skulle ha ett ul i v 16 och hon förstår att mötet inte alls blev som vi tänkt oss. Vi ska få träffa en ny läkare nästa vecka. Hoppas att den har en större känsla för sitt jobb.