hCG minskar ytterligare - men inte vikten

I torsdags var hCG nere på 130. Läkaren trodde personligen att det var ett mf men man kan inte ställa diagnos med säkerhet. Det lät som om hon trodde det för att jag hade blött ut klumpar, säkerligen baserat på mina andra känningar i magen också. Så min oro har faktiskt släppt en hel del men jag har fortfarande ingen energi kvar. Speciellt inte på jobbet - kan inte alls tänka klart där. Pyskologen i torsdags frågade om jag inte skulle vara sjukskriven i veckan, hon tyckte att jag behövde det. Men jag kanske kan klara det ändå, om jag sänker mina krav. Jag behöver faktiskt inte göra allt jag normalt skulle tycka att jag borde göra. Jag kanske ska vara glad om jag gör t.ex. två saker per dag nu, så jag inte stressar mig själv. Resten av tiden andas jag och tar det lugnt. Låter kanske fånigt, men jag tror att det är precis vad jag behöver just nu.

Mitt upp i det här så har jag slagit viktrekord, all time high. BMI är 33,4 = fetma enligt tabellerna. Vi har inte alls skött maten i år, det har varit för tungt att tänka på mat och träning. Jag är inte direkt en sån som går ner i vikt när jag mår dåligt, nej då jag tröstäter och går upp i vikt. Vi var ute och joggade och gick några gånger strax innan den här graviditeten, vilket kändes jättebra, men vi orkade inte ta itu med maten just då. Sen när jag blev gravid vågade jag inte jogga alls och vi kom av med promenader också. Men bra mat och träning får en att må bättre, och eftersom jag inte mår särskilt bra nu, så ska vi till veckan börja med att skärpa oss igen. Det ökar ju också chanserna att bli gravida om man inte har en massa övervikt. Och så är det bra för hjärta och kärl och allt du kan tänka dig. Mitt blodtryck var jättehögt när vi var in till akuten i måndags - 160/110 vid första mätningen, 162/100 efter att jag legat och vilat mig i typ 20 min. Så det var inte bra, så jag har allt att vinna på att gå ner i vikt.

Blödningar igen

Jag blev nervös när jag började blöda i morse igen. Varför? Så efter lite telefonsamtal till vårdguiden och gynmottagningen så tyckte de att jag skulle komma in till akuten. Sagt och gjort, hCG hade gått ner från 270 till 202 nu. Hon kunde inte se blödningen, såg ingenting konstigt alls. Livmodern såg jättefin ut sa hon. Hon sa att mina hormoner hade aldrig legat särskilt högt att det kunde faktiskt vara ett vanligt missfall också, för med så låga hormonnivåer syns inte något i livmodern.

Hemma igen i alla fall, trött som få.

Läkarsamtal

I dag ringde läkaren igen för att prata om gårdagens blodprov. Förra veckan var det 334, nu var det ungefär 270. Skönt att det sjunker. Jag frågade honom om utredning, han skulle skicka remiss så fick den avdelningen avgöra om vi har rätt till utredning. Herregud, skulle vi inte ha rätt till utredning efter allt vi har gått igenom?! Skulle ett missfall till i - låt oss säga vecka sju - väga tyngre - än den allvarliga situationen som uppstod med Wilma där vi behövde avbryta för fostermissbildningar, inte livsdugligt barn? Det skulle alltså inte räknas? Då är det ju galet! Jag hoppas de förstår hur otroligt dumt det låter.

En helg med mamma

I helgen var min mamma här och hälsade på. Det var bestämt sedan tidigare att vi skulle gå på teater i helgen, Zpanska flugan på Chinateatern. Det var roligt att hon var här i några dagar och det höll alla jobbiga tankar lite mer på avstånd. I söndags åkte vi till Ulriksdals slott och slottsträdgård där vi gick och botaniserade runt. Jag köpte en liten rosa ljung till Wilmas minneslund som vi planterade i mitten av en massa annan ljung som trädgårdsmästaren planterat.

Redan på söndagskvällen efter att mamma hade börjat åka hemåt blev jag dock väldigt ledsen. Jag kände/känner mig till och med rädd för att dö, även fast det verkar vara väldigt ovanligt att det ska sluta så illa av utomkveds. Det känns otroligt jobbigt att bara gå och vänta på att eventuellt få jätteont så att allt blir jätteakut. Man undrar ju när det här är över egentligen för det är både psykiskt och fysiskt påfrestande. I går kväll började jag tänka att jag måste skriva mitt testamente! Tänk om allt går helt fel, blodförlust, akut, äggledaren går sönder, jag dör och förlorar alla mina nära och kära. Det är sjukt vad fruktansvärt jobbig den här diagnosen är. Jag kunde aldrig ana detta. Jag är sjukskriven till och med onsdag och det är bra för i dag hade jag aldrig klarat av att jobba. Jag känner mig helt SLUT.

Utomkvedshavandeskap

Dagens diagnos lyder utomkvedshavandeskap. Uppföljning sker med ett blodprov nästa torsdag för att se att hcg-nivån sjunker ytterligare. Jag har inte haft några större smärtor än vanlig mensvärk och blöder väldigt lite nu så läkaren tyckte inte att det lät oroväckande. Läste lite på vårdguiden och enligt dem upphör hälften av alla graviditeter utanför livmodern utan någon behandling. Så chansen verkar ganska stor att det inte behöver bli varken operation eller cellgifter så nu när hoppet om barn är ute för stunden så fortsätter jag hoppas på att allt bara fixar sig självt i stället. http://www.vardguiden.se/Sjukdomar-och-rad/Omraden/Sjukdomar-och-besvar/Utomkvedshavandeskap/

Mindre än en timme innan min mamma kommer till stan och håller oss sällskap i helgen. Vi ska gå på teater imorgon, Zpanska flugan, så jag hoppas att det kan hålla alla deprimerande tankar ifrån oss för en stund.

Blodprover och blåmärken

Snart har de stuckit mig överallt med nålen. I dag var det dags för nästa blodprov. Får besked i morgon.

Fina blåmärken!

Graviditetshormonet har stigit

Men inte med så mycket som det skulle gjort om det vore en frisk graviditet så klart. Hade bara 380 i lördags och i går var det 430. Läkaren var bekymrad och ville att jag skulle lämna nytt blodprov i morgon. Men jag tror inte att det är utomkveds - jag hoppas att det inte är utomkveds utan bara ett vanligt missfall. Jag har ont i hela magen och inte bara på ena sidan. Jag antar att jag får nytt ultraljud om hormonet fortsätter att stiga. Det borde inte göra det, tycker jag. Jag blöder hela tiden, och senaste två dagarna har jag fått större koagulerade blodklumpar. Har ont i magen till och från.

Var oerhört arg och irriterad i går. Stackars älsklingen, han förstod inte vad han hade gjort för fel. Han hade inte gjort något fel ju, så då blir det ännu mer irriterande av att en person går och tror att han har gjort något fel, när man själv bara vill skrika att det PÅGÅR ETT MISSFALL HÄR och jag är inte på så bra humör. Du har inte gjort något fel men du får ta mitt dåliga humör. Förlåt älskling.

Akuten och ingen hinnsäck

Jag fortsatte att blöda så vi åkte in till akuten. Vi fick komma in till läkaren ungefär efter en timme och efter att hon hade undersökt mig så sa hon att hon inte såg någon hinnsäck i livmodern. Det var i gränslandet att hon kunde se något, sa hon, men att det troligtvis var ett missfall. Hon ville att jag skulle lämna hcg-prov och komma tillbaka på tisdag fm och lämna ett till, så skulle provtagningen ringa på tis em och berätta om hormonerna har stigit eller sjunkit. Men jag vet redan att det är missfall. Jag har ju plötsligt ont i magen på ett sätt jag inte känt tidigare under graviditeten.

Känner mig uppgiven, gråter inte ens längre och det gjorde jag bara några minuter tidigare i kväll. Det är bara tomt. Jag är ledsen över Wilma, henne kan jag gråta många tårar för. Men för det här, den här icke-existerande figuren som inte blev något, blir jag bara besviken över. Man orkar inte hur mycket som helst heller.

Blöder

Vad är det med denna dag? Mitt mf i juni-10 fick jag på v 6+1. En blödning med Wilma kom v 6+1 eller 6+3. Nu blöder jag igen, och har mensvärk. Det är kört, jag känner det. Jag orkar inte ens bry mig. Jag orkar inte gråta, jag orkar inte få känslor över det här. Jag har hela tiden gått och väntat på en blödning den här dagen, och nu kom den. Jävla skitkropp.

Luktsinnet - i v 6+1

Åh fy tusan vad mitt luktsinne börjar bli vansinnigt bra. Kärleken har sedan en tid tillbaka luktat illa ur munnen, enligt mig för jag tror inte att han luktar så där för andra! I går kände jag flera kollegor som jag tyckte luktade illa ur munnen. I dag tycker jag att kärbons schampoo luktar väldigt skarpt och påträngande i min näsa! Det är vidrigt, jobbigt. Jag höll en nytvättad strumpa framför min näsa som jag tyckte luktade gott, för att komma undan schampoodoften!

Jag är jättetrött på helgerna. Jag passar på att sova och ta det lugnt då. Vaknade halv sju i dag, gick på toa, kröp ner i sängen och somnade om. Vaknade nio nästa gång och klev då upp, för att sedan gå och lägga mig halv tolv igen och sova i två timmar. Jag får ingenting gjort på helgerna längre.

Är riktigt hungrig hela tiden också. Vill bara äta och äta.... Vi ska äta tacos i kväll, och eftersom jag är så trött så har kärbon åkt iväg och handlat själv. Jag beställde ostbågar och godis också. Ooh nej jag har inte alls några cravings.... Bara dålig självdisciplin. :-)

Kanelbullens dag

Det blev lite extra lyx till kvällsteet!

Inte hemlagad men vällagad. :-)

Nya gummistövlar

Jag har letat efter nya gummistövlar hur länge som helst, sen flera år tillbaka. Inte hela tiden så klart, men jag kommer på emellanåt att jag fortfarande inte köpt några. För några veckor sen var jag och prövade flera stycken och kom fram till att det fanns ett par som satt jättebra och som såg bra ut också - jippie! De hade ett par kvar i stl 40 som jag provade. Det var bara ett problem - ett ganska stort sådant också - stövlarna var två helt olika färger!! En var gråblå och den andra svart. Expediten skyllde på att hon trodde att det var för att ena stöveln stått framme i affären och "blekts"... Herregud, vi var ju inomhus utom räckhåll från solljus... Det var ett "solklart" fall av produktionsfel. Vilket fall som helst, nu ville jag ju verkligen ha just de gummistövlarna! Så hon skrev upp namnet på dem så jag kunde söka efter dem på egen hand. Fick veta att det bl.a. skulle finnas några par kvar på Nacka Forum så nu - tre veckor senare eller så - kom vi äntligen iväg dit! Underbart, jag hittade stövlarna och de fanns kvar i min storlek så nu är jag en jätteglad ägare till ett par svarta (båda stövlarna denna gången) Viking Triumph! Så här ser de ut.

Så nu kan jag traska torrskodd om fötterna i höstrusket!

Graviditeten går också vidare, i dag är jag i v 5+2. Har berättat för mamma & pappa nu och några vänner samt kollegor på jobbet vet om det, eftersom jag ville förklara problemet med om jag skulle tacka ja eller nej till mitt nya jobb. Symtom: trött, sover mycket på förmiddagarna, och brösten spänner och gör ont. Mer än vad det gjorde med Wilma så här tidigt. Mitt luktsinne har förbättrats hehe, så jag känner allt som luktar. Tyvärr luktar inte min sambo så gott ur munnen - tycker jag nu. Har aldrig känt det förut, förutom när jag väntade Wilma, så jag vet att det är överkänslighet, men det är lika jobbigt för det ändå. Det tycker han med, stackaren. :-)

I dag är det nio månader sen Wilma föddes och lämnade oss i tårar. Vårt älskade lilla hjärta.

Trött!

Blir bara tröttare och tröttare. Vaknar tidigt, runt 5-5.30, men är ju inte pigg då så jag försöker somna om. I morse låg jag och tänkte på jobbet en halvtimme innan jag lyckades få bort de tankarna och kunde somna om. När klockan väl ringer så är jag inte alls sugen på att gå upp. Vill bara ligga kvar och fortsätta mysa under täcket! Nån som känner igen sig? :-)

Vecka 5 (4+3)

I dag är jag ungefär i v 4+3. Jag ringde barnmorskan och bokade in tid för inskrivning i slutet av oktober. Det känns som en evighet tills dess. Jag skulle vilja ha ett VUL någon gång efter att hjärtat börjat slå på det lilla pyret, så jag får se om vi ska beställa ett själva för att få det gjort. Men jag är väldigt orolig, varje dag går jag och tror att det kanske är sista dagen jag är gravid. Det kan vända så snabbt... Jag vet inte hur jag ska orka med den oron hela tiden, så på något sätt måste jag hantera den och förstå att jag kan inte göra mycket, bara undvika direkt dåliga saker för graviditeten.

Jag tog ett digitalt graviditetstest när jag var i 4+0, då visade den "Gravid 2-3 veckor"! Då kändes det mer verkligt, att vi faktiskt är gravida igen. Om inte annat så talar symtomen för sig själva! Ömmande bröst och så känner jag mig mycket tröttare. Gick och lade mig ungefär vid 23 i lördags, gick upp vid niotiden, gick och lade mig igen vid halv ett och sov till halv tre! Gick och lade mig för natten vid 22 och sov utan problem till halv sju i morse. Känns som någon lagt sömnmedel i maten. :-)

För att toppa det hela sa jag upp mig från jobbet i dag! :-) Har fått ett nytt jobb och det känns jättespännande! Hur det ska gå med mitt illamående får vi se, jag hoppas att jag mår så pass bra då när jag ska börja att det inte vållar några större problem.