Jag fortsatte att blöda så vi åkte in till akuten. Vi fick komma in till läkaren ungefär efter en timme och efter att hon hade undersökt mig så sa hon att hon inte såg någon hinnsäck i livmodern. Det var i gränslandet att hon kunde se något, sa hon, men att det troligtvis var ett missfall. Hon ville att jag skulle lämna hcg-prov och komma tillbaka på tisdag fm och lämna ett till, så skulle provtagningen ringa på tis em och berätta om hormonerna har stigit eller sjunkit. Men jag vet redan att det är missfall. Jag har ju plötsligt ont i magen på ett sätt jag inte känt tidigare under graviditeten.
Känner mig uppgiven, gråter inte ens längre och det gjorde jag bara några minuter tidigare i kväll. Det är bara tomt. Jag är ledsen över Wilma, henne kan jag gråta många tårar för. Men för det här, den här icke-existerande figuren som inte blev något, blir jag bara besviken över. Man orkar inte hur mycket som helst heller.


*Kraamar om*
SvaraRaderaÅhh, önskar jag kunde säga något bra alls.
Men du har mitt nummer,mina tårar, min omtanke och massa massa kramar från mig.