Hjärtats halsband

Vaknade i morse och kände att nu har förkylningen satt igång. Stannade hemma från jobbet och började försöka få igång den gamla symaskinen som vi fått låna av min sambos pappa. Det är en gammal Elna ZigZag Star från början av 70-talet. Tyvärr lyckades jag inte få upp undertråden och började skarpt misstänka att det är nåt fel på maskineriet (för det kan inte vara så att det är jag som gjort fel...hihi)! Nåväl, vi åkte iväg med den till en servicebutik som snabbt konstaterade att det var fel på kugghjulet till undertrådsmekanismen. Så om sisådär två veckor ska vi hämta den - förhoppningsvis trimmad och sugen på att börja arbeta!

När min sambo kom hem räckte han fram ett brev som hade kommit till mig - ett namnhalsband som jag beställde för bara nån vecka sen från Saga of Sweden! Jättefint är det!

Wilmas namn ser man på bilden längst ned. Känns skönt att äntligen få bära hennes namn med mig.

Fjärde vägningsveckan

Ok då ska vi se. Har nog inte skrivit ned mina vikter här i bloggen riktigt eftersom jag inte visste hur seriöst det skulle bli, men nu går det ju så bra så det är dags att dela med sig. ;-)

1 november
Startvikt: 100.4 kg
Målvikt: 75 kg
BMI: 33.5
Midjemått: 118 cm
Höftmått: 113 cm

28 november
Vikt: 96,0 (-4,4 kg)
BMI: 32.1 (-1,4)
Midjemått: 106 cm (-12 cm)
Höftmått: 110 cm (-3 cm)

Behöver jag ens säga att det känns superbra?! När jag blev gravid med Wilma vägde jag 95 kg och tyckte att det var alldeles för mycket. Men eftersom jag spydde så mycket gick jag ned till 87 kg, så min vikt har verkligen gått som en jojo på ett år. I år har vi inte direkt prioriterat hälsan efter allt som hände så därför känns det extra bra att vi båda verkligen kör på det här nu och peppar varandra. Allt blir så mycket lättare då!

Resultatet av macaron-bakningen

Hallonmacarons blev det. De blev helt perfekta på första försöket, titta bara:

... eller ja, resten visar en mer rättvis bild av det hela:

Men övning ska visst ge färdighet sägs det! Lyckades åtminstone en någorlunda så kanske jag lyckas med två nästa gång? Smaken var det inget fel på i alla fall - de var supergoda och sega, precis som jag vill ha dem!

Första advent

Första advent och samtidigt fyller min brorsson Adrian fyra år i dag, stort grattis till honom! Samtidigt är det Wilmas 11-månaders dag. Kära hjärtat. Vi var och hälsade på henne i kväll på kyrkogården och tände ljus.

Tidigare i dag var vi och shoppade allehanda saker. Vi köpte gardintyger så jag kan försöka mig på att få ihop några kappor, om symaskinen som vi lånade med oss från min kärbos pappa fungerar. Har även köpt ingredienser till att göra macarons, men nu är klockan redan mycket så jag lär inte hinna börja med så mycket. Har även gjort årets julgrupp som ser ut så här, med julrosor i mitten:

Det var bra pris på Le Creuset-grytor så vi passade på att köpa en stor som vi velat ha länge:

Här är tyget jag ska sy upp sen:

Och det här tyget köpte vi färdigsytt, bara att hänga upp direkt i gästrummet:

God advent till er!!

Mens! Och bortkastat läkarbesök

Äntligen, som jag har väntat. Nu kan vi äntligen börja om. 


Det blev en lång väntan, men jag trodde för två veckor sen att det kunde vara ÄL jag hade och det verkar ju stämma med att jag nu börjar blöda. 

Hade läkartid idag, som nåt första samtal med en överläkare på sjukhuset som hade hand om mig när jag fick föda fram Wilma. Hade tid 13 men en halvtimme senare hade fortfarande läkaren inte kommit och hämtat oss i väntrummet dit vi hade blivit ledda av nån sköterska. Så när kl var 13.30 så kom läkaren - men ropade in en annan person som satt bredvid oss! Vi blev jätteförvånade och gick till nån sköterska och frågade. Då hade de klantat sig - vi skulle ha suttit kvar i det första väntrummet för där hade de nämligen varit och ropat på oss - men vi kom inte. Nej vad konstigt eftersom en sköterska tog oss till ett annat väntrum! 2,5 timme senare får vi komma till en annan läkare som fick rycka in - som själv inte kunde nånting alls om missfallsutredningar utan bara skulle ta hand om oss och om vi hade några allmänna frågor. Helt bortkastat men vi fick svar på en del frågor iaf. Sen bokade han in oss hos en annan läkare som ska vara jätteduktig på utredningar.

Iaf - det här gjorde ingenting bättre, jag bölade massor, det bara kom, och allt kändes så hemskt när han började prata om vad vi har gått igenom. Nu är jag helt slut... Jag som skulle jobbat hemma i eftermiddag, det blev ingenting gjort istället.   


Sitter nu och tittar på Drömmen om ett barn på trean. Vilket skit folk ska behöva gå igenom för att få igenom drömmen om ett barn. Läkaren i dag sa att vi har haft väldig otur. Jaha, jo tack, det hjälper jättemycket. Det gör mig inte alls orolig inför nästa graviditet.  

Adventspyntar

Jo jag vet, det är en vecka kvar till advent. Jag brukar inte pynta innan advent, men förra året, om fem dagar, då fick vi vårt livs mest tragiska besked någonsin. Man kan tro att jag inte orkade pynta överhuvudtaget då men det var nästan det enda jag kände var värt att göra för att få lite mysstämning hemma mitt i all förtvivlan. Nu vill jag att allt redan ska vara klart till nästa helg så att det bara är att börja mysa direkt! :-)

De här adventsstjärnorna köpte jag förra året. Jag ska fixa sladdarna sen så det ser lite finare ut.

I veckan har vi varit iväg och simmat tre gånger varav en av gångerna blev i dag. I går kväll var vi bortbjudna på middag hemma hos min väninna och jag vet inte om det berodde på det, men jag var ganska seg i dag när jag skulle simma. När jag vägde mig i går hade jag gått ned 4 kilo i alla fall! Känns ju superbra att det faktiskt händer lite saker av vår träning och ändrade kostvanor. 

Tredje hälsoveckan - och anmäld till Kortvasan!

Efter två veckor hade jag gått ned 2,6 kg men framförallt minskat 8 cm runt midjan! Slarvade dock mycket förra veckan med desserter och annat gott av olika anledningar, men nu är det verkligen hårdkörning. Det känns superbra, jag är piggare, gladare och har hittat tillbaka till livet igen. Låter väldigt filosofiskt men det är verkligen så det känns!

För att ha ett mål i träningen, förutom för att fixa figuren och vikten, så har jag tillsammans med två vänner anmält mig till Kortvasan i slutet av februari! Wiheeeeee!! Känns skitkul och precis vad jag behövde! Jag vill inte gå och tänka på allt deprimerande som hänt oss, nu vill jag ha roliga saker att se fram emot! Och blir vi gravida - ja so what, det är bara pengar och jag har aldrig dött av att förlora några hundralappar! :-)

Åh nej, bloggar

Jag kan inte det här med bloggar. Nu har jag råkat ändra hela utseendet på bloggen. Hela bakgrunden försvann och blev vit. Orkar inte riktigt ta tag i det nu så det får se ut som det gör. Min presentation verkar ju lite skum också, den verkar inte gå och läsa längre?

Sista arbetsdan i morgon för veckan, jätteskönt! Har haft konferens i två dagar nu och är trött i huvudet. Mycket gott har det blivit också, men jag har försökt hålla igen på onyttigheterna. Gick inte så bra i dag!
Men nu är jag trött så jag ska gå och lägga mig... Natti natti!

Blusen med stort B

Har varit och shoppat lite i dag - vi har ett par dagar framför oss på jobbet där vi får besök från andra svenska kontor - så då vill jag ju inte ha mina vanliga, tråkiga kläder på mig.

Hittade då en jättefin prickig blus - en sån som jag alltid velat ha! Men den fanns bara i stl 44 och mindre - och med mina balobas går det inte att knäppa en blus i stl 44. Blev lite ledsen först - ska jag verkligen behöva avstå från den här fina blusen bara för att jag inte kan ha den just nu? Jag försöker ju ändå gå ner i vikt och hoppas ju på att i framtiden kunna ha storlekar som 40-42. Så jag köpte den ändå! Så här ser den ut: 

Så nu har jag ett riktigt delmål - att kunna knäppa ALLA knappar i blusen utan att det ser ut som att man är uppblåst!

Alla helgons dag

Det var otroligt fint med alla ljus runt minneslunden i går kväll. Det stod flera andra föräldrar där när vi kom och när jag såg alla ljus brast det fullständigt för mig. Det är inte så det ska vara, de var bara barn ju. Hade hela livet framför sig. Älskade lilla Wilma, vad jag saknar henne. Ska lägga ut några fler bilder sen när vi fört över dem från systemkameran.

hCG var nere på 56 i torsdags. Jag börjar äntligen se ljuset i den här tunneln. Ska tillbaka om två veckor då det förhoppningsvis är nere på 0.

hCG minskar ytterligare - men inte vikten

I torsdags var hCG nere på 130. Läkaren trodde personligen att det var ett mf men man kan inte ställa diagnos med säkerhet. Det lät som om hon trodde det för att jag hade blött ut klumpar, säkerligen baserat på mina andra känningar i magen också. Så min oro har faktiskt släppt en hel del men jag har fortfarande ingen energi kvar. Speciellt inte på jobbet - kan inte alls tänka klart där. Pyskologen i torsdags frågade om jag inte skulle vara sjukskriven i veckan, hon tyckte att jag behövde det. Men jag kanske kan klara det ändå, om jag sänker mina krav. Jag behöver faktiskt inte göra allt jag normalt skulle tycka att jag borde göra. Jag kanske ska vara glad om jag gör t.ex. två saker per dag nu, så jag inte stressar mig själv. Resten av tiden andas jag och tar det lugnt. Låter kanske fånigt, men jag tror att det är precis vad jag behöver just nu.

Mitt upp i det här så har jag slagit viktrekord, all time high. BMI är 33,4 = fetma enligt tabellerna. Vi har inte alls skött maten i år, det har varit för tungt att tänka på mat och träning. Jag är inte direkt en sån som går ner i vikt när jag mår dåligt, nej då jag tröstäter och går upp i vikt. Vi var ute och joggade och gick några gånger strax innan den här graviditeten, vilket kändes jättebra, men vi orkade inte ta itu med maten just då. Sen när jag blev gravid vågade jag inte jogga alls och vi kom av med promenader också. Men bra mat och träning får en att må bättre, och eftersom jag inte mår särskilt bra nu, så ska vi till veckan börja med att skärpa oss igen. Det ökar ju också chanserna att bli gravida om man inte har en massa övervikt. Och så är det bra för hjärta och kärl och allt du kan tänka dig. Mitt blodtryck var jättehögt när vi var in till akuten i måndags - 160/110 vid första mätningen, 162/100 efter att jag legat och vilat mig i typ 20 min. Så det var inte bra, så jag har allt att vinna på att gå ner i vikt.

Blödningar igen

Jag blev nervös när jag började blöda i morse igen. Varför? Så efter lite telefonsamtal till vårdguiden och gynmottagningen så tyckte de att jag skulle komma in till akuten. Sagt och gjort, hCG hade gått ner från 270 till 202 nu. Hon kunde inte se blödningen, såg ingenting konstigt alls. Livmodern såg jättefin ut sa hon. Hon sa att mina hormoner hade aldrig legat särskilt högt att det kunde faktiskt vara ett vanligt missfall också, för med så låga hormonnivåer syns inte något i livmodern.

Hemma igen i alla fall, trött som få.

Läkarsamtal

I dag ringde läkaren igen för att prata om gårdagens blodprov. Förra veckan var det 334, nu var det ungefär 270. Skönt att det sjunker. Jag frågade honom om utredning, han skulle skicka remiss så fick den avdelningen avgöra om vi har rätt till utredning. Herregud, skulle vi inte ha rätt till utredning efter allt vi har gått igenom?! Skulle ett missfall till i - låt oss säga vecka sju - väga tyngre - än den allvarliga situationen som uppstod med Wilma där vi behövde avbryta för fostermissbildningar, inte livsdugligt barn? Det skulle alltså inte räknas? Då är det ju galet! Jag hoppas de förstår hur otroligt dumt det låter.

En helg med mamma

I helgen var min mamma här och hälsade på. Det var bestämt sedan tidigare att vi skulle gå på teater i helgen, Zpanska flugan på Chinateatern. Det var roligt att hon var här i några dagar och det höll alla jobbiga tankar lite mer på avstånd. I söndags åkte vi till Ulriksdals slott och slottsträdgård där vi gick och botaniserade runt. Jag köpte en liten rosa ljung till Wilmas minneslund som vi planterade i mitten av en massa annan ljung som trädgårdsmästaren planterat.

Redan på söndagskvällen efter att mamma hade börjat åka hemåt blev jag dock väldigt ledsen. Jag kände/känner mig till och med rädd för att dö, även fast det verkar vara väldigt ovanligt att det ska sluta så illa av utomkveds. Det känns otroligt jobbigt att bara gå och vänta på att eventuellt få jätteont så att allt blir jätteakut. Man undrar ju när det här är över egentligen för det är både psykiskt och fysiskt påfrestande. I går kväll började jag tänka att jag måste skriva mitt testamente! Tänk om allt går helt fel, blodförlust, akut, äggledaren går sönder, jag dör och förlorar alla mina nära och kära. Det är sjukt vad fruktansvärt jobbig den här diagnosen är. Jag kunde aldrig ana detta. Jag är sjukskriven till och med onsdag och det är bra för i dag hade jag aldrig klarat av att jobba. Jag känner mig helt SLUT.

Utomkvedshavandeskap

Dagens diagnos lyder utomkvedshavandeskap. Uppföljning sker med ett blodprov nästa torsdag för att se att hcg-nivån sjunker ytterligare. Jag har inte haft några större smärtor än vanlig mensvärk och blöder väldigt lite nu så läkaren tyckte inte att det lät oroväckande. Läste lite på vårdguiden och enligt dem upphör hälften av alla graviditeter utanför livmodern utan någon behandling. Så chansen verkar ganska stor att det inte behöver bli varken operation eller cellgifter så nu när hoppet om barn är ute för stunden så fortsätter jag hoppas på att allt bara fixar sig självt i stället. http://www.vardguiden.se/Sjukdomar-och-rad/Omraden/Sjukdomar-och-besvar/Utomkvedshavandeskap/

Mindre än en timme innan min mamma kommer till stan och håller oss sällskap i helgen. Vi ska gå på teater imorgon, Zpanska flugan, så jag hoppas att det kan hålla alla deprimerande tankar ifrån oss för en stund.